Innan Victor fick diagnosen ADHD gjorde vi allt för att ”uppfostra honom” väl…det gick sådär skall jag säga. Vi var arga jämnt. Sen lärde vi oss att välja våra strider. Och idag försöker jag reparera att vi var så kärlekslösa och oförstående… Det smärtar att upptäcka att jag inte var en så god förälder som jag trodde att jag var.

1) ”sitt still” vid matbordet, när man gör läxor, sitter i bilen…
2) ”är det hål på byxorna nu igen, de var ju hela nyss”
3) ”alla skall äta samma mat, annars blir det konstigt”
4) ”måste du alltid ha kläderna ut och in?”
5) ”gör en sak i taget!”
6) ”se mig ögonen när jag pratar med dig”
7) ”kommer du inte ihåg någonting?”
8) ”det vet du väl”
9) ”skärp dig”
10) ”kan du vara tyst en stund, jag hör inte vad jag tänker”
11) ”du behöver inte vara först jämt”
12) ”klättra ner från gardinstången omedelbart”
13) ”det gör inget att maten är blandad, det skall ändå blandas i magen”
14) ”det är bara att blunda och slappna av så somnar du, ligg still då”
15) ”får jag prata färdigt en enda gång?”

Lägg gärna till och fyll på listan…vad sa ni hemma förut, innan ni fick förståelse?

/Rebellmamman : )