En stor del av barnen med neuropsykiatriska svårigheter får psykiska problem under uppväxten. Depression, ångest och sociala beteendestörningar såsom trotssyndrom (ODD) och uppförandestörning (CD) är vanligt. Beteende och anpassningssvårigheter uppstår som en konsekvens av att barnet inte är moget att motsvara omgivningens (såväl som sina egna) förväntningar och krav.
Trotssyndrom (ODD)
ODD står enligt DSM-IV för Oppositional Defiant Disorder och är det engelska namnet för vad vi i Sverige kallar för trotssyndrom eller oppositionell beteendestörning.
| Detta syndrom kännetecknas av att barnet aggressivt utagerande, trotsigt, tappar humöret, bråkar, skyller på andra, vill hämnas osv. |
|
Diagnoskriterier enligt DSM-IV för Trotssyndrom, ODD;
Ett mönster av negativistiskt, fientligt och trotsigt beteende som varat i minst sex månader och tagit sig i uttryck i minst fyra av följande
Tappar ofta besinningen
Grälar ofta med vuxna
Trotsar ofta aktivt eller vägrar underordna sig vuxnas krav eller regler
Förargar ofta andra med avsikt
Skyller ofta på andra för egna misstag eller dåligt uppförande
Är ofta lättretad och stingslig
Är ofta arg och förbittrad
Är ofta hämndlysten eller elak
Ett barn med trotssyndrom saknar förmåga att se sammanhanget, uppfattar inte sin del i det som sker och förstår inte sin skuld. Barnet utvecklar försvarsstrategier eftersom det tycker att alla kommer med orättvisa beskyllningar. Det finns en överhängande risk att barnet fastnar i ett mönster där det söker negativ uppmärksamhet.
Enligt den amerikanske professorn Russel Barkley uppvisar närmare 65 % av alla barn med ADHD ett beteende som överensstämmer med kriterierna för ODD (Iglum 1999).
För att en diagnos på ODD ska ställas krävs att det beteende som är karaktäristiskt för ODD skall ha funnits över en längre tid samt skilja sig – från beteenden som annars är vanligt i trotsåldern och puberteten – i både omfattning och grad.
Barnets dåliga humör och trotsiga beteende brukar framförallt visa sig inom familjen och hemmets fyra väggar, men kan även skapa stora svårigheter i skolan och på fritiden. I synnerhet tycks det som om mammorna är särskilt utsatta.
ODD kan efter hand tillta i omfattning och övergå till ett normöverträdande beteende (CD) vilket innebär att beteendet går över gränsen till det som är acceptabelt i samhället.
Uppförandestörning (CD)
CD står enligt DSM-IV för Conduct Disorder, vilket i Sverige brukar kallas för uppförandestörning eller normöverträdande beteendestörning. Uppförandestörning kännetecknas av att barnet utvecklar antisociala beteendemönster, det börjar skolka, snatta, stjäla, hamnar i bråk, förstör och misshandlar m.m. Om uppförandestörningen kvarstår efter 18 års ålder klassificeras den som antisocial personlighetsstörning ASPD.
Enligt Barkley uppvisar 20-30 % av de yngre barnen och 40-60 % av de äldre barnen med ADHD ett beteende som överensstämmer med diagnoskriterierna för CD (Iglum 1999).
I en artikel i Läkartidningen (47/98) hänvisar Kjell Modigh m.fl. till undersökningar i USA som visar att drygt 65 procent av barnen med ADHD/DAMP utvecklar trotssyndrom . Drygt hälften av dessa 65 procent uppfyller senare kriterierna för uppförandestörning enligt samma källa. Faktorer som har betydelse för om barnet risker att hamna i en negativ utveckling från ODD, över CD till ASPD är familjerelationer, förekomst av psykiska problem och missbruk hos föräldrarna, studiemisslyckanden samt om ADHD/DAMP-symtomen kvarstår i tonår och vuxen ålder.
Hos tonåringar som inte är diagnostiserade sedan tidigare kan det vara svårt att urskilja om de psykosociala problemen beror på ett eventuellt neuropsykiatriskt funktionshinder.
Orsakerna till dessa svårigheter är ännu inte klarlagda.
