Barn med neuropsykiatriska svårigheter riskerar att i högre omfattning utsättas för sexuella övergrepp än andra barn samtidigt som deras eget agerande riskeras att feltolkas. Gillberg (2000) har sammanställt en expertrapport åt Socialstyrelsen som berör detta ämne. Gillberg skriver där att det är mycket svårt att på ett nyanserat sätt bedöma sannolikhetsfrågor och trovärdighet ifråga om sexuella övergreppssituationer som gäller barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder.
Gillberg menar att neuropsykiatrisk expertis mycket större omfattning bör anlitas än vad som nu är fallet när det finns misstankar om att ett barn med neuropsykiatriska funktionshinder har utsatts för, eller själv utsatt någon annan för ett övergrepp. Enligt honom löper barn med neruopsykiatriska svårigheter en ökad risk att utsättas för sexuella övergrepp men att de dessutom själva oftare begår övergrepp mot andra, vilket komplicerar saken ytterligare. Gillberg skriver:
”Många barnneuropsykiatriska funktionshinder medför (i) symptom som kan leda till felaktiga misstankar om övergrepp, (ii) reaktioner i samband med utredningar som kan misstolkas, (iii) ökad sannolikhet att själv begå övergrepp, (iv) en sannolikt ökad risk att bli utsatt för övergrepp, sexuella och andra, under barn- och ungdomsåren” (s. 5).
Vidare skriver Gillberg att tillstånd inom autismspektrum och ticsspektrum bör sannolikt vara de som orsakar störst risk för svårigheter och felbedömningar när det gäller utredning av sexuella övergrepp.
Inom autismspektrum är det dels den annorlunda sociala relationsförmågan och den avvikande kommunikationsförmågan som skapar basen för missförstånd, men också det avvikande beteendet.
Inom ticsspektrum är det framför allt den ganska vanligt förekommande verbala och aktivitetsmässiga fixeringen vid sex och den bristande impulskontrollen som leder till misstankar om att sexuella övergrepp kan ha förekommit.
Vid DAMP/ADHD är risken för felbedömningar betydligt mindre än för de tillstånd som hittills nämnts. Det är dock viktigt att tänka på att de centrala symtomen vid DAMP/ADHD, t.ex. koncentrationssvårigheter och motorisk oro, påminner om den man kan se vid psykiska reaktioner i samband med stress av olika slag.
