NeuroNätet
Det här är en fullständig kopia på en fantastisk sida som innehåller så mycket bra fakta. Jag har försökt att få tag på den som är ansvarig för sidan, men har misslyckats. För att inte dessa fakta skall försvinna har jag därför kopierat de sidor jag verkligen vill skall finnas kvar. Om du känner den person som startat sidan Neuronätet – eller vem som idag är ansvarig – så kontakta mig gärna. /Jessica Stigsdotter Axberg
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
En större vetenskaplig forskningsstudie gällande flickor med ADHD har genomförts i USA, ledd av Dr. Joseph Biederman vid Harvard Medical School. I studien jämfördes två grupper med flickor mellan 6 och 18 år. Den första gruppen bestod av 140 flickor, alla med diagnosen ADHD. Kontrollgruppen bestod av 122 flickor från samma åldersgrupp och bakgrund men utan ADHD-diagnos. Flickorna jämfördes med varandra på en rad områden i ett försöka att se om det finns specifika problem som är relaterade till flickor med ADHD.
Resultaten visade att i gruppen flickor med diagnos hade 59 % symtom på både uppmärksamhetsstörning och hyperaktivitet/impulsivitet. 27 % av flickorna hade övervägande symtom på uppmärksamhetsstörning och endast 7 % hade ADHD med övervägande symtom på hyperaktivitet. Flickorna med ADHD hade, jämfört med kontrollgruppen, även fler tilläggsdiagnoser. Diagnoser som t.ex. uppförandestörning, trotssyndrom, ticssyndrom och enures (sängvätning eller oförmåga att hålla tätt under dagen), känslomässig störning och ångest var vanligare. 45 % av flickorna med ADHD hade minst en tilläggsdiagnos.
Graden av ångest och andra humörrelaterade svårigheter hos flickorna med ADHD var relativt lika de man tidigare funnit hos pojkar. Man kunde i undersökningen inte finna några bevis för att flickor med ADHD skulle ha känslomässiga problem oftare än pojkar. Däremot kunde man se indikationer på att flickor med ADHD hade en större benägenhet för olika former av missbruk än vad man tidigare har funnit hos pojkar. Det är oklart om det beror på att flickorna har försökt ”själv-medicinera” eller om det är stressrelaterat.
När det gäller intellektuella förmågor och prestationer i tester så låg flickorna med ADHD obefintligt lägre än flickorna utan diagnos. Trots det var det vanligare att flickorna med ADHD hade inlärningssvårigheter, hade fått gå om en klass eller gick i specialklass. Flickornas svårigheter behöver tidigt identifieras så att de prestationsmässigt får möjlighet att nå upp till sin egna intellektuella kapacitet i skolan.
| Föräldrarna till flickorna med ADHD beskrev sina familjeliv som mer splittrat och osammanhängande. De rapporterad också ett större antal konflikter med sina döttrar jämfört med kontrollgruppen. |
|
ADHD hos flickor är ett lika allvarligt tillstånd som hos pojkar. I de flesta avseenden stämmer resultaten överens med det man tidigare vetat om pojkar. Majoriteten av symtom på ADHD – impulsivitet, hyperaktivitet och svårigheter med uppmärksamheten – ser ungefär lika ut hos både pojkar och flickor. Av de små skillnader man fann i undersökningen var att flickor inte så ofta får tilläggsdiagnoserna trotssyndrom eller uppförandestörning som pojkarna, samt flickornas eventuellt större benägenhet för missbruk.
Graden av ångest och känslomässiga störningar var ungefär lika mellan flickor och pojkar med ADHD. Ett skäl till att flickor oftare diagnostiseras för ångest och depression, trots att det inte finns vetenskapligt stöd för att de skulle ha dessa svårigheter i högre omfattning, kan bero på att flickor i mindre grad är hyperaktiva och störande i sitt beteende.
Det finns också andra studier som har visat att läkare är mer benägna att ställa diagnosen ADHD på pojkar än på flickor, även i de fall flickornas symtom är jämförbara med pojkarnas.
Flickor lider av ADHD i tysthet – och får också i vissa fall betala ett pris för att de inte bli diagnostiserade. Flickornas situation måste uppmärksammas mera eftersom deras problem är minst lika stora, trots att de inte har samma utåtagerande beteende. Det finns inga skäl till att flickor skall stå utan hjälp. Mer forskningsinsatser behövs också på behandlingsområdet eftersom även behandlingen är anpassad efter pojkars behov!
