Det finns ännu inte någon internationell enighet om hur symtomkomplexet vid neuropsykiatriska svårigheter skall beskrivas. Framförallt gäller detta ADHD, DAMP och MBD. Begreppsförvirringen kan ses som ett uttryck för en osäkerhet inför vilka symtom som skall anses som centrala i symtombilden.
I Sverige används ofta (särskilt i den offentliga debatten) begreppet DAMP som synonymt för alla neuropsykiatriska störningar. Detta skapar onödig förvirring eftersom långt ifrån alla har motoriska och/eller perceptuella svårigheter. Likaså används begreppet ”hyperaktiv” ibland som synonymt med DAMP vilket också är missvisande och fel. Många med DAMP är inte alls hyperaktiva utan tvärtom underaktiva vilket jag återkommer till på sidorna om ADHD och DAMP.
AD/HD – Attention Deficit / Hyperactivity Disorder, innebär uppmärksamhetsstörning med eller utan hyperaktivitet. AD står för uppmärksamhetsbrist och HD för hyperaktivitet. Snedstecket mellan dessa bokstavsgrupper syftar till att markera att en person kan ha en uppmärksamhetsstörning utan att vara hyperaktiv. Likaså kan en person vara hyperaktiv utan att ha en uppmärksamhetsstörning. AD/HD är därmed ett mycket vidare begrepp än de övriga.
ADD – Attention Deficit Disorder, uppmärksamhetsstörning utan hyperaktivitet. Denna beteckning använd sällan i Sverige men är relativt vanlig i USA.
DAMP – Deficits in Attention, Motor control and Perception, dysfunktion i fråga om motorikkontroll och/eller perception. En nordisk term och ett snävare begrepp än AD/HD då en person förutom uppmärksamhetsbrist även måste ha svårigheter med motorik och perception.
DCD – Developmental Coordination Disorder, de som enbart har svårigheter med motorik och perception. DAMP är i stort sett är liktydigt med en kombination av ADHD och DCD.
Tourettes syndrom – definieras utifrån förekomsten av tics. I DSM-III skiljer man på övergående tics, kroniska tics och Tourettes syndrom. Ofta har personer med Tourettes syndrom även svårigheter av AD/HD-karaktär.
Aspergers syndrom – definieras framförallt utifrån graden av svårigheter ifråga om ömsesidig social kommunikation, snäva intressen, tal- och språkproblem, problem ifråga om icke-verbal kommunikation samt motorisk klumpighet. Symtomen liknar de vid autism men pga högre begåvning och bättre förmåga till kommunikation så framstår symtomen inte lika alarmerande.
MBD– Minimal Brain dysfunktion, en äldre beteckning som i dag ofta används synonymt med DAMP. MBD används fortfarande som term i Finland.
OCD– Obsessive Compulsive Disorder, den engelska beteckningen för tvångssyndrom.
Hyperkinetiskt syndrom – diagnoskriterierna för hyperkinetiskt syndrom är i det närmaste identiska med kriterierna för AD/HD och förekommer i Världshälsoorganisationens (WHO) diagnosmanual International Classification of Diseases (ICD). För att få diagnosen hyperkinetisk störning ska man uppfylla både kriteriet uppmärksamhetsbrist och kriteriet hyperaktivitet. Det räcker inte (som vid AD/HD) att uppfylla kriterierna för antingen det ena eller det andra. Det gör att betydligt färre personer får diagnosen hyperkinesi än diagnosen AD/HD. ICD-systemet används först och främst i Storbritannien.
FAS – fetalt alkoholsyndrom, den medicinska diagnosen på barn som skadats av alkohol under graviditeten.
FAE – fetala alkoholeffekter, en beteckning på liknande tillstånd som FAS men där barnen inte uppfyller alla kriterierna.
ODD – Oppositional Defiant Disorder – trotssyndrom eller oppositionell beteendestörning.
CD – Conduct Disorder – uppförandestörning eller normöverträdande beteendestörning. Kännetecknas av att barnet utvecklar antisociala beteendemönster, det börjar skolka, snatta, stjäla, hamnar i bråk, förstör och misshandlar m.m.
ASPD Om uppförandestörningen (CD) kvarstår efter 18 års ålder klassificeras den som antisocial personlighetsstörning
Syndrom – Ett syndrom innebär att en rad symtom och beteenden uppträder tillsammans och utgör en enhet. Symtom och beteenden kan iakttas och beskrivas av personen själv, personens familj, läkare och övriga i omgivningen.
Dolda handikapp – Ett funktionshinder som inte uppenbart syns eftersom individen mer eller mindre kompenserar för sina svårigheter. När kravnivå och förmåga inte längre överensstämmer visar sig svårigheterna och blir ibland till ett handikapp.
Det tycks mig som om begreppsförvirringen bidrar till det allt hårdare debattklimatet i Sverige. Debattörerna använder sig av olika begrepp och talar därmed om olika saker medan åhörarna luras att tro att samma sak debatteras – retoriken blir viktigare än innehållet.
