Sidmeny
Kategorimeny

Skrivet den maj 30, 2014 i #blogg100, ADHD

När kan man börja utreda ADHD på barn och varför?

När kan man börja utreda ADHD på barn och varför?

En vanlig fråga är när man kan börja utreda ett barn
Jag tycker personligen att man skall göra det så tidigt som det bara går, från ca 4 års ålder. Det kan vara svårt att se innan eftersom barn utvecklas så olika och inte förrän närmre fem års ålder brukar barnen vara ganska lika i sina utvecklingsfaser.

En annan fråga är: varför det tar så lång tid att utreda?
Det jag har fått lära mig är att ett år är ganska fort för en utredning (!?) och inte förrän jag sett min son förändras under årens lott har jag förstått nyttan med det. Helt enkelt handlar det om att det inte skall spela någon roll om man flyttar, om det är något/någon på förskolan som är avgörande, om olyckor sker, om …osv. Det skall inte påverkas av yttre omständigheter, det skall vara konstant, oavsett vad som händer.

Nedan har jag saxat lite ur ”ADHD hos barn och vuxna”

————————————

Vilka barn skall utredas?
Avgörande för om utredning bör göras är:
1. om ett barn har problem som allvarligt hindrar det i dess vardagsfunktion, i samvaron med familjen och i kamratkontakter, eller om proble- men hindrar att barnets förutsättningar kommer till sin rätt t.ex. i förskola/skola och fritidsaktiviteter
2. om det finns obesvarade frågor och oro hos barnets närmaste omgivning kring barnets sätt att fungera, utveckling eller om orsaken till iakttagna problem och om hur barnet kan få hjälp.

Det krävs att problemen ska ha börjat visa sig före sjuårs ålder. Vid de fältstudier som beskrivs ovan fann man att majoriteten av de barn som uppfyllde kriterierna för ADHD hade sina första symtom redan vid ett års ålder (Appelgate m.fl., 1997). Medianåldern när omgivningen upplevde att symtomen utgjorde en funktionsnedsättning var 3,5 år. 82 procent av de barn som hade ADHD i kombinerad form hade en funktions- nedsättning från sju års ålder, vilket också 98 procent av dem som huvudsakligen var överaktiva/impulsiva hade.

Gruppen med huvudsakligen uppmärksamhetsproblem skilde sig signifikant från de övriga, genom att endast 57 procent av barnen uppfattades ha en funktionsnedsättning vid 7 år. Detta återspeglar, enligt författarna, att uppmärksamhetsproblem hos barn som inte är överaktiva oftast inte blir tydliga förrän skolan ställer krav på mer uthållig uppmärksamhet. Utifrån dessa fynd formulerades kravet att ”vissa funktionshindrande symtom” skall ha förelegat före sju års ålder (alltså inte ”kliniskt signifikant funktionsnedsättning”).
(utdrag från ”ADHD hos barn och vuxna” sid 30)

Grundproblematiken hos barn med ADHD innefattar barnens tendens att handla utan eftertanke, med svårigheter att vänta på reaktioner och belöningar, gör det lättare att förstå varför problem uppstår och hur hjälp skall utformas. Barnet har svårt att inse konsekvenserna av sitt handlande och vet inte hur det skall kunna styra det. Det gör att barnet inte förmår göra det som det egentligen vet att det skall göra, eller använda de regler som det faktiskt känner till (Barkley, 1996b)

Så här går en basutredning till: (sid 160 )
För att uppnå målen med en utredning bör en basal utredning innehålla följande:
intervju med barn och föräldrar; anamnes
information om barnet från andra källor, vanligen förskole- eller skolpersonal, om dess symtom, trivsel, sociala funktion osv.
besvarande av frågeformulär (föräldrar, ev. förskola/skolpersonal, ev. barnet självt)
psykologiska testningar och bedömningar
motorisk/neurologisk undersökning och basal medicinsk undersökning (kroppsundersökning och undersökning av syn och hörsel)
analys av förskole- eller skolsituation, t.ex. hur miljön påverkar barnet och barnets inlärningsförmåga och skolprestationer

Ur skolans perspektiv:
pedagogiskt, t.ex. kunskapsnivå inom olika ämnen inklusive förekomst av specifika svårigheter t.ex. vad gäller läsinlärning
kognitivt, t.ex. begåvningsnivå och förekomst av specifika kognitiva svårigheter som kan påverka inlärningsförmågan
emotionellt, t.ex. självbild, förekomst av depressivitet eller trots/aggressivitet
socialt, t.ex. barnets roll och position i gruppen, förekomst av mobbning osv.

all text i detta inlägg är saxat ur ”ADHD hos barn och vuxna”