När Victor gick på sitt första dagis, förlåt förskola, så lärde pedagogerna oss att han hade myror i benen. De löste det som så att han fick hjälpa till med att hämta saker hela tiden. Exempelvis en sked till någon som tappade sin, en servett till någon som spillt eller lite mer mjölk till de som var törstiga.
Det anammade vi direkt här hemma och hade buffé borta vid köksbänken – istället för att ha allt på bordet. Funkade kanon, och vi vuxna åt ju lite mindre då också, det gjorde ju ingenting.
Under sommaren när vi satt ute och åt lät vi Victor ta ett varv runt huset mellan tuggorna. Då käkade han faktiskt upp. Vi gör likadant med lillasyster, men hon vill inte springa ett varv runt huset, hon hjular eller spelar upp en teater eller sjunger senaste sången hon lärt sig. Och hon äter också upp : )
Allt som inte funkar är fel. Allt som funkar är rätt!
Glöm aldrig det.
Underbart!!
Hoppas det kan inspirera något : )
Så klokt att pedagogerna kunde ta till vara hans önskan att vara den som hjälper, fixar, trixar och är behövd. Alla barn har en inbyggd vilja att ”göra rätt”, vuxnas utmaning är att lägga tillrätta! Vilken tur Viktor hade! Kram, H.
Jamen visst H, utan pedagogernas hjälp kanske vi aldrig hade sett det från ett annat håll : )