Vad kul det var att läsa boken – för både vuxna och barn. Jag hade med mig datorn och visade boken stort på en filmbok.
Barnen satt knäpptysta under tiden och när jag läst klart blev det alldeles tyst.
Läs den igen! hörde jag så då gjorde jag det. : )
Sedan pratade vi lite om ADHD och vad barnen trodde att det var, och hur det kunde vara.
Jag sålde några böcker och svävade på moln.
Det här vill jag göra mer av.

Efteråt fick jag mail av en mamma som varit och lyssnat. Här kommer ett utdrag av vad hon sa:
——————-
Jag vill tacka dig för boken och lässtunden.
Det hjälpte oss att tala om för vår son att han har ADHD.
Fick diagnos förra året och har funderat mycket över hur vi ska tala om det för honom. ( Han har inte förstått själv..tror vi i alla fall.)
När vi gick från biblioteket höll han hårt i sin bok som vi köpte och läste på framsidan.
Så säger han : ” Jag har ADHD.”
Han säger att han tycker han är lika som pojken i boken och vi kommer fram till att ”det gör ju inget att man har ADHD”.
Det kändes som ett bra och fint sätt att få honom att veta…, så tack 🙂

—————

Jag blir så rörd – tänk att en barnbok kan ha en sådan kraft.