Ibland blir det inte som man tänkt sig och livet är inte jippie!
Att upptäcka att man inte är bjuden på kalas, att man inte får vara med på lekarna på rasten. Och ibland blir man inbjuden till lek – men förstår inte inbjudan. Det värsta är alltid den tysta mobbingen – den som ”ingen ser och hör” och därför kan ingen kliva in och förhindra eller rätta till.
Så, jag vill skicka en stor kram till alla föräldrar och anhöriga som stöttar sina barn. Glöm inte bort att älska dem extra mycket när det är tufft.
