Sidmeny
Kategorimeny

Skrivet den maj 30, 2014 i #blogg100, ADHD

När kan man börja utreda ADHD på barn och varför?

När kan man börja utreda ADHD på barn och varför?

En vanlig fråga är när man kan börja utreda ett barn
Jag tycker personligen att man skall göra det så tidigt som det bara går, från ca 4 års ålder. Det kan vara svårt att se innan eftersom barn utvecklas så olika och inte förrän närmre fem års ålder brukar barnen vara ganska lika i sina utvecklingsfaser.

En annan fråga är: varför det tar så lång tid att utreda?
Det jag har fått lära mig är att ett år är ganska fort för en utredning (!?) och inte förrän jag sett min son förändras under årens lott har jag förstått nyttan med det. Helt enkelt handlar det om att det inte skall spela någon roll om man flyttar, om det är något/någon på förskolan som är avgörande, om olyckor sker, om …osv. Det skall inte påverkas av yttre omständigheter, det skall vara konstant, oavsett vad som händer.

Nedan har jag saxat lite ur ”ADHD hos barn och vuxna”

————————————

Vilka barn skall utredas?
Avgörande för om utredning bör göras är:
1. om ett barn har problem som allvarligt hindrar det i dess vardagsfunktion, i samvaron med familjen och i kamratkontakter, eller om proble- men hindrar att barnets förutsättningar kommer till sin rätt t.ex. i förskola/skola och fritidsaktiviteter
2. om det finns obesvarade frågor och oro hos barnets närmaste omgivning kring barnets sätt att fungera, utveckling eller om orsaken till iakttagna problem och om hur barnet kan få hjälp.

Det krävs att problemen ska ha börjat visa sig före sjuårs ålder. Vid de fältstudier som beskrivs ovan fann man att majoriteten av de barn som uppfyllde kriterierna för ADHD hade sina första symtom redan vid ett års ålder (Appelgate m.fl., 1997). Medianåldern när omgivningen upplevde att symtomen utgjorde en funktionsnedsättning var 3,5 år. 82 procent av de barn som hade ADHD i kombinerad form hade en funktions- nedsättning från sju års ålder, vilket också 98 procent av dem som huvudsakligen var överaktiva/impulsiva hade.

Gruppen med huvudsakligen uppmärksamhetsproblem skilde sig signifikant från de övriga, genom att endast 57 procent av barnen uppfattades ha en funktionsnedsättning vid 7 år. Detta återspeglar, enligt författarna, att uppmärksamhetsproblem hos barn som inte är överaktiva oftast inte blir tydliga förrän skolan ställer krav på mer uthållig uppmärksamhet. Utifrån dessa fynd formulerades kravet att ”vissa funktionshindrande symtom” skall ha förelegat före sju års ålder (alltså inte ”kliniskt signifikant funktionsnedsättning”).
(utdrag från ”ADHD hos barn och vuxna” sid 30)

Grundproblematiken hos barn med ADHD innefattar barnens tendens att handla utan eftertanke, med svårigheter att vänta på reaktioner och belöningar, gör det lättare att förstå varför problem uppstår och hur hjälp skall utformas. Barnet har svårt att inse konsekvenserna av sitt handlande och vet inte hur det skall kunna styra det. Det gör att barnet inte förmår göra det som det egentligen vet att det skall göra, eller använda de regler som det faktiskt känner till (Barkley, 1996b)

Så här går en basutredning till: (sid 160 )
För att uppnå målen med en utredning bör en basal utredning innehålla följande:
intervju med barn och föräldrar; anamnes
information om barnet från andra källor, vanligen förskole- eller skolpersonal, om dess symtom, trivsel, sociala funktion osv.
besvarande av frågeformulär (föräldrar, ev. förskola/skolpersonal, ev. barnet självt)
psykologiska testningar och bedömningar
motorisk/neurologisk undersökning och basal medicinsk undersökning (kroppsundersökning och undersökning av syn och hörsel)
analys av förskole- eller skolsituation, t.ex. hur miljön påverkar barnet och barnets inlärningsförmåga och skolprestationer

Ur skolans perspektiv:
pedagogiskt, t.ex. kunskapsnivå inom olika ämnen inklusive förekomst av specifika svårigheter t.ex. vad gäller läsinlärning
kognitivt, t.ex. begåvningsnivå och förekomst av specifika kognitiva svårigheter som kan påverka inlärningsförmågan
emotionellt, t.ex. självbild, förekomst av depressivitet eller trots/aggressivitet
socialt, t.ex. barnets roll och position i gruppen, förekomst av mobbning osv.

all text i detta inlägg är saxat ur ”ADHD hos barn och vuxna”

Läs mer

Skrivet den maj 29, 2014 i #blogg100, ADHD

Releasefest för ”Coolt med ADHD”

Releasefest för ”Coolt med ADHD”

Igår var jag på releasefest för boken ”Coolt med ADHD” som är skriven av Malin Roca Ahlgren och Susanne Israelsson Stenberg. Köpte och fick boken signerad såklart. Det som är det roligaste med att jag faktiskt var på denna releasefest är att jag och Malin fann varandra via facebook. Och vi har lärt känna varandra via facebook, men vi hade ännu inte mötts. Så igår var faktiskt första gången vi träffades ”real life”. Och det kändes ju jättekonstigt och kul på en och samma gång, för vi känner varandra, men har aldrig träffats. Men det blev så naturligt och så kul – som att träffa en gammal klasskompis. Bara att ta upp där man slutade sist, på något sätt.

Jag vill verkligen rekommendera boken eftersom den talar direkt till barnet. Dessutom tycker jag det är så bra att det handlar om en tjej för det finns alldeles för få förebilder för tjejer med ADHD. Och jag känner igen så mycket om mig själv och min dotter i denna bok. Nu skall vi läsa den tillsammans – det skall bli spännande.

Här kan ni läsa Malins blogg om releasefesten.

Kanske gör vi ett projekt i framtiden, vem vet : )
coolt

 

Läs mer

Skrivet den maj 28, 2014 i #blogg100, ADHD, barn- och ungdomslitteratur

Jag har en Pippi i mitt hus…

Jag har en Pippi i mitt hus…

Min dotter heter Linnéa, men det var nära att hon fick namnet Philippa. För jag var övertygad om att den dotter vi skulle få skulle bli en Pippi Långstrump. Och det har hon ju blivit.

När de i förskoleklassen skulle ta med sig historien om sitt namn skrev jag så här.


Historien om hur Linnéa Axberg fick sitt namn.
Mamma ville att jag skulle heta Philippa för då skulle hon kunna kalla mig för Pippi. Hon trodde att jag skulle bli en vild liten tjej. Pappa ville så gärna att jag skulle heta Evelina, för det tyckte han så mycket om.
Men de var ju tvungna att komma överens och då hittade de ett tredje namn: Linnéa. Och så kom jag till slut ut – två veckor senare än jag skulle – för jag gillade att ligga i mammas mage.
När de först såg mig tänkte de: Är det där verkligen en Linnéa? Hm, vi får nog vänta en vecka innan vi bestämmer oss.
Mamma och pappa väntade med att skicka in papper på mitt namn och sen tittade de noga på mig igen.
Andra veckan: Är det här en Linnéa? Hm, kanske inte riktigt. Min mamma och pappa väntade en vecka till.
På tredje veckan tittade de riktigt noga på mig och ställde sig frågan: Är det här en Linnéa?
Och, ja, jag var en Linnéa. Äntligen fick jag mitt namn. Men jag visste ju hela tiden att jag hette Linnéa. Det var bara mamma och pappa som inte förstod.

När jag döptes fick jag namnet Linnéa Evelina Kristina. Linnéa är mitt tilltalsnamn – det jag kallas för. Namnen Evelina och Kristina har jag efter både min mammas farmor och pappas mormor. Så de namnen är släktnamn.
Under dopet ropade min bror ”prinsessa” precis samtidigt som prästen sa mina namn – så, egentligen heter jag ju det också.

Hälsar Linnéa Evelina Kristina ”Prinsessa” Axberg


pippi

Läs mer

Skrivet den maj 27, 2014 i #blogg100, ADHD, AS - Asperger, Autism

Hon talar för att världen behöver människor inom autismspektrum.

Hon talar för att världen behöver människor inom autismspektrum.

Fritt översatt från TedX: Temple Grandin, som fick diagnosen autism som barn, berättar om hur hennes sinne fungerar och sin förmåga att tänka i bilder”, som hjälper henne att lösa problem som neurotypiska hjärnor kan missa. Hon talar för att världen behöver människor inom autismspektrum: visuella tänkare, mönstertänkare, verbala tänkare, och alla typer av smarta nördiga barn.

Det kallar jag att bejaka dessa individers potential. Så härligt att höra. Mer sånt tack!

Läs mer

Skrivet den maj 26, 2014 i #blogg100, ADHD, AS - Asperger

Hur känns det på insidan när man har ADHD eller Asperger?

Hur känns det på insidan när man har ADHD eller Asperger?

Det är en fråga jag så gärna skulle vilja kunna få svar på. Jag vill så gärna förstå för att kunna hjälpa till. Jag skulle vilja ”känna” för att kunna förstå. Dessutom tror jag att det kan vara väldigt individuellt. Det måste det ju nästan vara, tänker jag.
Ibland tror jag att det hjälper när jag bestämmer mig för att ”Allt är bra” eller ”Allt kommer funka” osv. Det är som att min son litar på mig och när jag berättar för honom att allt blir bra, då blir det bra. För han tror mig och jag förbereder honom på att det blir bra och då ser han till att det blir så.
Jag vet att förberedelser är oerhört viktiga, men ibland går det inte att förbereda. Då sätter jag mig med honom och fokuserar på att prata om allt det som kommer att bli bra när vi väl är framme, jag berättar att han har ett val, men berättar också vad jag tycker och tror om hans egen förmåga till att klara av denna snabba förändring. Det kan ta en halvtimme fyrtio minuter, och då är det intensivt. Och mycket kärleksfullt. Jag ser att han pressar sig själv, jag ser att han ibland får gråten i halsen, men jag tror att jag hjälper honom. Och nästan alltid är han lycklig när han kommer hem, då känns det verkligen värt det. Andra gånger kan det bli snudd på katastrof.

Här är en film jag hittade som tog mig med storm ”hur det kan kännas på insidan”:

Dela den till alla du känner som behöver förstå lite mer om vad som sker på insidan hos en person med NPF-diagnos.

Läs mer

Skrivet den maj 25, 2014 i #blogg100, ADHD, AS - Asperger

Mors dag…som vilken dag som helst liksom

Mors dag…som vilken dag som helst liksom

eftersom jag vaknade först av alla…nästan som vanligt. Linnéa brukar vara först. Kunde inte somna om, det är min specialitet. Lite jobbig är det allt eftersom jag aldrig kan sova ut oavsett hur sent jag går och lägger mig. Jag tog ett långt bad och familjen började smått vakna. Sedan blev det härlig frukost på baksidan utomhus. Fick två underbart galet inslagna paket av min lilla tjej, jag fick en grön genomskinlig nyckelring, en HalloKitty-katt, en liten ljuslykta som jag fick i julas och en påskljusstake som jag fick i påskas. Re-gifts liksom : ) Snart skall jag gå och rösta i EU-valet.

Glad Mors dag alla kämpande mammor, citatet är till er.

086-morsdag

Läs mer

Skrivet den maj 23, 2014 i #blogg100

Diagnoser hit och dit

Diagnoser hit och dit

Det finns de som tycker att jag ”slänger mig” med diagnoser hit och dit. De undrar om det kanske inte är så att vi alla människor har mer eller mindre diagnoser. Jo, det stämmer. Men det som alltid är avgörande är hur vi mår. Med den uppsättning egenskaper, egenheter och funktionsförmågor vi har.
• Om vi inte upplever att vi har problem – behöver vi diagnos då?
• Om vi upplever svåra problem och inte får stöd – hur kommer vi då att fungera?
• Om vi upplever att vi inte får stöd, ex i skolan, hur kommer vi då att lära oss?
• Om vi upplever att vi inte blir förstådda och ingen guidar oss, hur kommer vi då att må?

För mig är diagnoser en riktning och verktyg för hur man bäst skall bemöta, förstå, lära ut, lära in, stötta, hjälpa, lirka, medla och älska personen man har framför sig. DET är inte stigmatiserande för mig – allt annat är det.

Läs mer

Skrivet den maj 21, 2014 i #blogg100, AS - Asperger

Ställningstagande till diagnos

Ställningstagande till diagnos

Det låter ganska märkligt. Ställningstagande till diagnos.
Skall jag ta ställning till en diagnos? Om jag inte vill ha den kan jag då lämna tillbaka den? Eller om jag övertygar dem om att det är en annan diagnos – får jag den istället då?

Asperger…den diagnosen kan man bara få ett tag till i Sverige. I DSM-5 har man tagit bort Asperger som diagnos och ersätter istället det med Autismspektrumstörning. Jag gillar inte riktigt ordet störning…Asperger känns bättre eftersom det inte har störning i namnet.
Men helt plötsligt har vi rätt till LSS, det betyder inte att vi får stöd men nu har vi rätt att söka stöd. Det är också lite luddigt. Och vårdbidrag kan jag söka, det kunde jag förut också men har bara inte orkat.

Nu skall jag börja läsa in mig mer på Asperger och börjar med att tipsa om sju vansinnigt bra frågor:

Det finns sju frågor som behöver besvaras för att barnet ska känna sig förberett:

  • Vad ska jag göra nu?
  • Var ska jag vara?
  • Med vem ska jag vara?
  • Hur länge ska det hålla på?
  • Vad ska hända sedan?
  • Vad ska jag ha med mig?
  • Varför ska jag göra det? (den sista frågan kan man ibland hoppa över).

Asperger lovers

Läs mer