Sidmeny
Kategorimeny

Skrivet den jun 5, 2014 i #blogg100, ADHD, AS - Asperger

Att ha en diagnos – är det att vara sjuk?

Att ha en diagnos – är det att vara sjuk?

Jag vet…man diagnostiserar det sjuka. Men jag tycker inte att man är sjuk om man har ADHD, Asperger, Tourette eller liknande Neuropsykiatriska Funktionsnedsättningar – NPF. Jag upplever att ingen med ADHD, Asperger eller Tourette tycker exakt likadant om sin diagnos. Vissa tycker att fokus, impulsivitet, tidsoptimism osv är det stora problemet andra tycker att det är fördelen. Saken är ju den, vi föds olika med olika förmågor. Och sen har några av oss NPF ovanpå det, och det påverkar oss olika.

Jag vill bara säga att det är ok att vara olik. Unik. Enastående. Fantastisk. Och misslyckad. Det är faktiskt vi själva som bestämmer vad vi är. Ingen annan kan sätta den stämpeln. Ingen. Glöm aldrig det.

097-adhd-asperger

 
 

Läs mer

Skrivet den jun 4, 2014 i #blogg100, ADHD, AS - Asperger, föreläsning

Fick världens finaste SMS av en åhörare.

Fick världens finaste SMS av en åhörare.

I morse när jag kom till jobbet fick jag ett SMS av en åhörare från igår kväll. Jag blev så otroligt berörd.

096-brev

Aldrig trodde väl jag, när Victor fick diagnosen ADHD för sex år sedan, att jag skulle vara en av dem som inspirerade andra till förändring. Tänk att jag fick vara en av dem som pratar om att ta bort skuldkänslor i diagnoser och vara den som är fullkomligt övertygad om att det går att skapa den förändring man vill ha. Jag som alltid haft så svår prestationsångest tycker nu att det är otroligt kul att föreläsa! Tack (H)järnkoll för att jag fick bli Attitydambassadör. Utan den träningen hade det inte blivit något.

Stor kram till dig ”L” – du vet vem du är.
PS. Jag skickar boken imorgon : ) DS.

 

Läs mer

Skrivet den jun 3, 2014 i #blogg100, ADHD, ADHD-strategier, AS - Asperger, föreläsning

Sista föreläsningen innan sommaren…

Sista föreläsningen innan sommaren…

…höll på att inte bli någon. Tog bilen från Stockholm vid 16.00 och skulle inte vara framme förrän 18.00 i Uppsala. Gott om tid trodde jag.
Hoppsan – det var några till som åkte bil. Först nu förstod jag konsekvenserna av att tågen inte gick som vanligt mellan Stockholm och Uppsala. Och det var lite i senaste laget som jag förstod det. Jag hade åkt en timme tidigare om jag hade greppat hela bilden av tågkaoset. Men är inte det ett typiskt ADHD-drag, att bara sätta sig i bilen och åka och glömma ta reda på hur trafiken är, till vilken adress ska jag till ”för det var väl samma som i höstas, eller?” och ”det var väl klockan 18.00?”.  Så dags att komma på det nu. Men sådär är det alltid för mig fast jag tycker att jag planerar så väl.

När jag kom fram till Psykiatrins hus vid Akademiska i Uppsala, 17:58, så ser jag till min förskräckelse att hela stora parkeringen som jag alltid använder är borta. Kaputt. Gone. Error. Over and out. Jaha, jag har två minuter på mig att hitta parkering och vara där inne. Jag fattar att det spelar ingen roll hur mycket jag stressar, jag kommer inte hinna. Och då kan jag faktiskt lugna ner mig. Det är magiskt för mig. Är det försent så är det försent. Kan jag inte vara där i tid så kan jag lika gärna komma 10 minuter sent…

Halleluja! Det fanns en ny parkeringsplats. Det tog ingen tid att parkera eller betala i kortautomaten. Nu började hjärtat slå, jag kunde ju faktiskt hinna om jag sprang gärnet. Så då gjorde jag det. I regnet med datorväskan sprang jag över gräsmattor och gångar. Upp för rulltrappan och där stod en person och väntade på mig.
Med en mild röst möts jag av: – Vad bra, jag blev lite orolig vart du tagit vägen.
– Förlåt att jag är sen, jag har suttit fast i köer nästan hela vägen från Stockholm.
– Du är inte sen, säger hon, du kommer alldeles perfekt.
Och så går vi in, jag får lyssna på Anhörigcentrum och Attention i Uppsala och sen är det min tur. Och jag hann andas ut innan.

Det blev jättebra och det kändes så härligt. Den feedback jag fick direkt efteråt värmde så hjärtligt och gör det även nu när jag sitter här och skriver. Det är så många anhöriga som behöver lika mycket stöd och pepp som personen med diagnos behöver. Hela familjerna behöver stöttning. Och genom dessa föreläsningar känner jag att jag kan vara med och bidra. Det känns fantastiskt.

I sista minut var jag ju tvungen att döpa om föreläsningen, eftersom det tillkommit en diagnos i familjen : )

ADHD-Asperger-dygnet-runt

Läs mer

Skrivet den maj 31, 2014 i #blogg100, ADHD, AS - Asperger, Tourette

Umo – bra sida för ungdomar som funderar

Umo – bra sida för ungdomar som funderar

”UMO är en webbplats för alla som är mellan 13 och 25 år. På UMO kan man hitta svar på sina frågor om sex, hälsa och relationer. Bakom UMO står alla landsting och regioner.”

På Umo hittar du även information om NeuroPsykiatriska Funktionsnedsättningar (NPF) såsom ADHD, Asperger och Tourette.

Fakta blandat med ungdomars egna tips till ungdomar. Rekommendera sidan för dina tonåringar så kan de själva ta in information när de vill och inte när du som vuxen vill. Jag gillar skarpt deras olika panikknappar såsom Lämna sidan och Dölj känsliga bilder. Det känns som att de då tagit hänsyn till många många grupper i vårt samhälle. Bra jobbat UMO.

Skärmavbild 2014-06-01 kl. 19.12.06

Läs mer

Skrivet den maj 27, 2014 i #blogg100, ADHD, AS - Asperger, Autism

Hon talar för att världen behöver människor inom autismspektrum.

Hon talar för att världen behöver människor inom autismspektrum.

Fritt översatt från TedX: Temple Grandin, som fick diagnosen autism som barn, berättar om hur hennes sinne fungerar och sin förmåga att tänka i bilder”, som hjälper henne att lösa problem som neurotypiska hjärnor kan missa. Hon talar för att världen behöver människor inom autismspektrum: visuella tänkare, mönstertänkare, verbala tänkare, och alla typer av smarta nördiga barn.

Det kallar jag att bejaka dessa individers potential. Så härligt att höra. Mer sånt tack!

Läs mer

Skrivet den maj 26, 2014 i #blogg100, ADHD, AS - Asperger

Hur känns det på insidan när man har ADHD eller Asperger?

Hur känns det på insidan när man har ADHD eller Asperger?

Det är en fråga jag så gärna skulle vilja kunna få svar på. Jag vill så gärna förstå för att kunna hjälpa till. Jag skulle vilja ”känna” för att kunna förstå. Dessutom tror jag att det kan vara väldigt individuellt. Det måste det ju nästan vara, tänker jag.
Ibland tror jag att det hjälper när jag bestämmer mig för att ”Allt är bra” eller ”Allt kommer funka” osv. Det är som att min son litar på mig och när jag berättar för honom att allt blir bra, då blir det bra. För han tror mig och jag förbereder honom på att det blir bra och då ser han till att det blir så.
Jag vet att förberedelser är oerhört viktiga, men ibland går det inte att förbereda. Då sätter jag mig med honom och fokuserar på att prata om allt det som kommer att bli bra när vi väl är framme, jag berättar att han har ett val, men berättar också vad jag tycker och tror om hans egen förmåga till att klara av denna snabba förändring. Det kan ta en halvtimme fyrtio minuter, och då är det intensivt. Och mycket kärleksfullt. Jag ser att han pressar sig själv, jag ser att han ibland får gråten i halsen, men jag tror att jag hjälper honom. Och nästan alltid är han lycklig när han kommer hem, då känns det verkligen värt det. Andra gånger kan det bli snudd på katastrof.

Här är en film jag hittade som tog mig med storm ”hur det kan kännas på insidan”:

Dela den till alla du känner som behöver förstå lite mer om vad som sker på insidan hos en person med NPF-diagnos.

Läs mer

Skrivet den maj 25, 2014 i #blogg100, ADHD, AS - Asperger

Mors dag…som vilken dag som helst liksom

Mors dag…som vilken dag som helst liksom

eftersom jag vaknade först av alla…nästan som vanligt. Linnéa brukar vara först. Kunde inte somna om, det är min specialitet. Lite jobbig är det allt eftersom jag aldrig kan sova ut oavsett hur sent jag går och lägger mig. Jag tog ett långt bad och familjen började smått vakna. Sedan blev det härlig frukost på baksidan utomhus. Fick två underbart galet inslagna paket av min lilla tjej, jag fick en grön genomskinlig nyckelring, en HalloKitty-katt, en liten ljuslykta som jag fick i julas och en påskljusstake som jag fick i påskas. Re-gifts liksom : ) Snart skall jag gå och rösta i EU-valet.

Glad Mors dag alla kämpande mammor, citatet är till er.

086-morsdag

Läs mer

Skrivet den maj 21, 2014 i #blogg100, AS - Asperger

Ställningstagande till diagnos

Ställningstagande till diagnos

Det låter ganska märkligt. Ställningstagande till diagnos.
Skall jag ta ställning till en diagnos? Om jag inte vill ha den kan jag då lämna tillbaka den? Eller om jag övertygar dem om att det är en annan diagnos – får jag den istället då?

Asperger…den diagnosen kan man bara få ett tag till i Sverige. I DSM-5 har man tagit bort Asperger som diagnos och ersätter istället det med Autismspektrumstörning. Jag gillar inte riktigt ordet störning…Asperger känns bättre eftersom det inte har störning i namnet.
Men helt plötsligt har vi rätt till LSS, det betyder inte att vi får stöd men nu har vi rätt att söka stöd. Det är också lite luddigt. Och vårdbidrag kan jag söka, det kunde jag förut också men har bara inte orkat.

Nu skall jag börja läsa in mig mer på Asperger och börjar med att tipsa om sju vansinnigt bra frågor:

Det finns sju frågor som behöver besvaras för att barnet ska känna sig förberett:

  • Vad ska jag göra nu?
  • Var ska jag vara?
  • Med vem ska jag vara?
  • Hur länge ska det hålla på?
  • Vad ska hända sedan?
  • Vad ska jag ha med mig?
  • Varför ska jag göra det? (den sista frågan kan man ibland hoppa över).

Asperger lovers

Läs mer