Sidmeny
Kategorimeny

Skrivet den jun 7, 2014 i #blogg100, ADHD, AS - Asperger

Dop utomhus ”is the shit” : )

Dop utomhus ”is the shit” : )

Idag var det dop. Bara närmsta familjen. Min brorson Aston döptes. Och hör och häpna, mina barn skötte sig exemplariskt. De var ödmjuka, empatiska, inlyssnande, intresserade och alldeles fantastiska. Och jag är övertygad om att det berodde på att vi var utomhus. För alla ”osynliga krav” var borta. De satt längst fram och skrattade och log och tyckte att allt var kul. Aston var fantastisk och skrattade högt när Victor gjorde miner till honom. Linnéa fnissade förtjust när Aston ljudade ”ba ba ba ba ba ba”… : ) Det var en härlig dag, och efteråt fikade vi utomhus med världens mest underbara tårta och då valde Victor att sitta inomhus och spela. Och det är helt ok. För då hade han ansträngt sig ordentligt. Så det var han värd.

PS Tårtan var en chockladchock som var gudomlig DS

Läs mer

Skrivet den jun 6, 2014 i #blogg100, ADHD, AS - Asperger

Sveriges Nationaldag och lite social träning : )

Sveriges Nationaldag och lite social träning : )

Vi var nere vid Skokloster Slott, Linnéa åkte hur mycket karuseller som helst. Ville inte sluta. Skrik och bråk för att hon inte fick både örhängen och armband, så det bidde ingenting…
Victor åkte EN gång i karusellen. Sen var han nöjd och ville gå hem. Det var alldeles för mycket folk tyckte han och då var det inte kö till någon åkattraktion. Ja, vi är olika. Men vi tre, inte Linnéa, var nöjda ändå – en liten social träning så här på Sveriges nationaldag : )

098

Läs mer

Skrivet den jun 5, 2014 i #blogg100, ADHD, AS - Asperger

Att ha en diagnos – är det att vara sjuk?

Att ha en diagnos – är det att vara sjuk?

Jag vet…man diagnostiserar det sjuka. Men jag tycker inte att man är sjuk om man har ADHD, Asperger, Tourette eller liknande Neuropsykiatriska Funktionsnedsättningar – NPF. Jag upplever att ingen med ADHD, Asperger eller Tourette tycker exakt likadant om sin diagnos. Vissa tycker att fokus, impulsivitet, tidsoptimism osv är det stora problemet andra tycker att det är fördelen. Saken är ju den, vi föds olika med olika förmågor. Och sen har några av oss NPF ovanpå det, och det påverkar oss olika.

Jag vill bara säga att det är ok att vara olik. Unik. Enastående. Fantastisk. Och misslyckad. Det är faktiskt vi själva som bestämmer vad vi är. Ingen annan kan sätta den stämpeln. Ingen. Glöm aldrig det.

097-adhd-asperger

 
 

Läs mer

Skrivet den jun 4, 2014 i #blogg100, ADHD, AS - Asperger, föreläsning

Fick världens finaste SMS av en åhörare.

Fick världens finaste SMS av en åhörare.

I morse när jag kom till jobbet fick jag ett SMS av en åhörare från igår kväll. Jag blev så otroligt berörd.

096-brev

Aldrig trodde väl jag, när Victor fick diagnosen ADHD för sex år sedan, att jag skulle vara en av dem som inspirerade andra till förändring. Tänk att jag fick vara en av dem som pratar om att ta bort skuldkänslor i diagnoser och vara den som är fullkomligt övertygad om att det går att skapa den förändring man vill ha. Jag som alltid haft så svår prestationsångest tycker nu att det är otroligt kul att föreläsa! Tack (H)järnkoll för att jag fick bli Attitydambassadör. Utan den träningen hade det inte blivit något.

Stor kram till dig ”L” – du vet vem du är.
PS. Jag skickar boken imorgon : ) DS.

 

Läs mer

Skrivet den jun 3, 2014 i #blogg100, ADHD, ADHD-strategier, AS - Asperger, föreläsning

Sista föreläsningen innan sommaren…

Sista föreläsningen innan sommaren…

…höll på att inte bli någon. Tog bilen från Stockholm vid 16.00 och skulle inte vara framme förrän 18.00 i Uppsala. Gott om tid trodde jag.
Hoppsan – det var några till som åkte bil. Först nu förstod jag konsekvenserna av att tågen inte gick som vanligt mellan Stockholm och Uppsala. Och det var lite i senaste laget som jag förstod det. Jag hade åkt en timme tidigare om jag hade greppat hela bilden av tågkaoset. Men är inte det ett typiskt ADHD-drag, att bara sätta sig i bilen och åka och glömma ta reda på hur trafiken är, till vilken adress ska jag till ”för det var väl samma som i höstas, eller?” och ”det var väl klockan 18.00?”.  Så dags att komma på det nu. Men sådär är det alltid för mig fast jag tycker att jag planerar så väl.

När jag kom fram till Psykiatrins hus vid Akademiska i Uppsala, 17:58, så ser jag till min förskräckelse att hela stora parkeringen som jag alltid använder är borta. Kaputt. Gone. Error. Over and out. Jaha, jag har två minuter på mig att hitta parkering och vara där inne. Jag fattar att det spelar ingen roll hur mycket jag stressar, jag kommer inte hinna. Och då kan jag faktiskt lugna ner mig. Det är magiskt för mig. Är det försent så är det försent. Kan jag inte vara där i tid så kan jag lika gärna komma 10 minuter sent…

Halleluja! Det fanns en ny parkeringsplats. Det tog ingen tid att parkera eller betala i kortautomaten. Nu började hjärtat slå, jag kunde ju faktiskt hinna om jag sprang gärnet. Så då gjorde jag det. I regnet med datorväskan sprang jag över gräsmattor och gångar. Upp för rulltrappan och där stod en person och väntade på mig.
Med en mild röst möts jag av: – Vad bra, jag blev lite orolig vart du tagit vägen.
– Förlåt att jag är sen, jag har suttit fast i köer nästan hela vägen från Stockholm.
– Du är inte sen, säger hon, du kommer alldeles perfekt.
Och så går vi in, jag får lyssna på Anhörigcentrum och Attention i Uppsala och sen är det min tur. Och jag hann andas ut innan.

Det blev jättebra och det kändes så härligt. Den feedback jag fick direkt efteråt värmde så hjärtligt och gör det även nu när jag sitter här och skriver. Det är så många anhöriga som behöver lika mycket stöd och pepp som personen med diagnos behöver. Hela familjerna behöver stöttning. Och genom dessa föreläsningar känner jag att jag kan vara med och bidra. Det känns fantastiskt.

I sista minut var jag ju tvungen att döpa om föreläsningen, eftersom det tillkommit en diagnos i familjen : )

ADHD-Asperger-dygnet-runt

Läs mer

Skrivet den jun 2, 2014 i #blogg100, ADHD, ADHD-strategier

Hur är det att INTE ha ADHD?

Hur är det att INTE ha ADHD?

Jag vet att det är många som känner igen sig när man beskriver ADHD-symptomen.
För det får jag höra ofta: ”Har inte alla en släng av ADHD?”.
Och då kan jag svara: ”Kanske det. Men att få diagnosen ADHD innebär att du har dessa symptom dygnet runt i alla situationer. Du kan inte välja tex att ”inte kunna koncentrera dig” lika lite som en totalförlamad kan resa sig upp och gå ibland, däremot kan man för båda underlätta miljöer och skapa förståelse”.

 

Här kommer en jättefin film som jag vill att ni sprider till alla – Både de med ADHD och utan : )

Läs mer

Skrivet den maj 31, 2014 i #blogg100, ADHD, AS - Asperger, Tourette

Umo – bra sida för ungdomar som funderar

Umo – bra sida för ungdomar som funderar

”UMO är en webbplats för alla som är mellan 13 och 25 år. På UMO kan man hitta svar på sina frågor om sex, hälsa och relationer. Bakom UMO står alla landsting och regioner.”

På Umo hittar du även information om NeuroPsykiatriska Funktionsnedsättningar (NPF) såsom ADHD, Asperger och Tourette.

Fakta blandat med ungdomars egna tips till ungdomar. Rekommendera sidan för dina tonåringar så kan de själva ta in information när de vill och inte när du som vuxen vill. Jag gillar skarpt deras olika panikknappar såsom Lämna sidan och Dölj känsliga bilder. Det känns som att de då tagit hänsyn till många många grupper i vårt samhälle. Bra jobbat UMO.

Skärmavbild 2014-06-01 kl. 19.12.06

Läs mer

Skrivet den maj 30, 2014 i #blogg100, ADHD

När kan man börja utreda ADHD på barn och varför?

När kan man börja utreda ADHD på barn och varför?

En vanlig fråga är när man kan börja utreda ett barn
Jag tycker personligen att man skall göra det så tidigt som det bara går, från ca 4 års ålder. Det kan vara svårt att se innan eftersom barn utvecklas så olika och inte förrän närmre fem års ålder brukar barnen vara ganska lika i sina utvecklingsfaser.

En annan fråga är: varför det tar så lång tid att utreda?
Det jag har fått lära mig är att ett år är ganska fort för en utredning (!?) och inte förrän jag sett min son förändras under årens lott har jag förstått nyttan med det. Helt enkelt handlar det om att det inte skall spela någon roll om man flyttar, om det är något/någon på förskolan som är avgörande, om olyckor sker, om …osv. Det skall inte påverkas av yttre omständigheter, det skall vara konstant, oavsett vad som händer.

Nedan har jag saxat lite ur ”ADHD hos barn och vuxna”

————————————

Vilka barn skall utredas?
Avgörande för om utredning bör göras är:
1. om ett barn har problem som allvarligt hindrar det i dess vardagsfunktion, i samvaron med familjen och i kamratkontakter, eller om proble- men hindrar att barnets förutsättningar kommer till sin rätt t.ex. i förskola/skola och fritidsaktiviteter
2. om det finns obesvarade frågor och oro hos barnets närmaste omgivning kring barnets sätt att fungera, utveckling eller om orsaken till iakttagna problem och om hur barnet kan få hjälp.

Det krävs att problemen ska ha börjat visa sig före sjuårs ålder. Vid de fältstudier som beskrivs ovan fann man att majoriteten av de barn som uppfyllde kriterierna för ADHD hade sina första symtom redan vid ett års ålder (Appelgate m.fl., 1997). Medianåldern när omgivningen upplevde att symtomen utgjorde en funktionsnedsättning var 3,5 år. 82 procent av de barn som hade ADHD i kombinerad form hade en funktions- nedsättning från sju års ålder, vilket också 98 procent av dem som huvudsakligen var överaktiva/impulsiva hade.

Gruppen med huvudsakligen uppmärksamhetsproblem skilde sig signifikant från de övriga, genom att endast 57 procent av barnen uppfattades ha en funktionsnedsättning vid 7 år. Detta återspeglar, enligt författarna, att uppmärksamhetsproblem hos barn som inte är överaktiva oftast inte blir tydliga förrän skolan ställer krav på mer uthållig uppmärksamhet. Utifrån dessa fynd formulerades kravet att ”vissa funktionshindrande symtom” skall ha förelegat före sju års ålder (alltså inte ”kliniskt signifikant funktionsnedsättning”).
(utdrag från ”ADHD hos barn och vuxna” sid 30)

Grundproblematiken hos barn med ADHD innefattar barnens tendens att handla utan eftertanke, med svårigheter att vänta på reaktioner och belöningar, gör det lättare att förstå varför problem uppstår och hur hjälp skall utformas. Barnet har svårt att inse konsekvenserna av sitt handlande och vet inte hur det skall kunna styra det. Det gör att barnet inte förmår göra det som det egentligen vet att det skall göra, eller använda de regler som det faktiskt känner till (Barkley, 1996b)

Så här går en basutredning till: (sid 160 )
För att uppnå målen med en utredning bör en basal utredning innehålla följande:
intervju med barn och föräldrar; anamnes
information om barnet från andra källor, vanligen förskole- eller skolpersonal, om dess symtom, trivsel, sociala funktion osv.
besvarande av frågeformulär (föräldrar, ev. förskola/skolpersonal, ev. barnet självt)
psykologiska testningar och bedömningar
motorisk/neurologisk undersökning och basal medicinsk undersökning (kroppsundersökning och undersökning av syn och hörsel)
analys av förskole- eller skolsituation, t.ex. hur miljön påverkar barnet och barnets inlärningsförmåga och skolprestationer

Ur skolans perspektiv:
pedagogiskt, t.ex. kunskapsnivå inom olika ämnen inklusive förekomst av specifika svårigheter t.ex. vad gäller läsinlärning
kognitivt, t.ex. begåvningsnivå och förekomst av specifika kognitiva svårigheter som kan påverka inlärningsförmågan
emotionellt, t.ex. självbild, förekomst av depressivitet eller trots/aggressivitet
socialt, t.ex. barnets roll och position i gruppen, förekomst av mobbning osv.

all text i detta inlägg är saxat ur ”ADHD hos barn och vuxna”

Läs mer

Skrivet den maj 29, 2014 i #blogg100, ADHD

Releasefest för ”Coolt med ADHD”

Releasefest för ”Coolt med ADHD”

Igår var jag på releasefest för boken ”Coolt med ADHD” som är skriven av Malin Roca Ahlgren och Susanne Israelsson Stenberg. Köpte och fick boken signerad såklart. Det som är det roligaste med att jag faktiskt var på denna releasefest är att jag och Malin fann varandra via facebook. Och vi har lärt känna varandra via facebook, men vi hade ännu inte mötts. Så igår var faktiskt första gången vi träffades ”real life”. Och det kändes ju jättekonstigt och kul på en och samma gång, för vi känner varandra, men har aldrig träffats. Men det blev så naturligt och så kul – som att träffa en gammal klasskompis. Bara att ta upp där man slutade sist, på något sätt.

Jag vill verkligen rekommendera boken eftersom den talar direkt till barnet. Dessutom tycker jag det är så bra att det handlar om en tjej för det finns alldeles för få förebilder för tjejer med ADHD. Och jag känner igen så mycket om mig själv och min dotter i denna bok. Nu skall vi läsa den tillsammans – det skall bli spännande.

Här kan ni läsa Malins blogg om releasefesten.

Kanske gör vi ett projekt i framtiden, vem vet : )
coolt

 

Läs mer

Skrivet den maj 28, 2014 i #blogg100, ADHD, barn- och ungdomslitteratur

Jag har en Pippi i mitt hus…

Jag har en Pippi i mitt hus…

Min dotter heter Linnéa, men det var nära att hon fick namnet Philippa. För jag var övertygad om att den dotter vi skulle få skulle bli en Pippi Långstrump. Och det har hon ju blivit.

När de i förskoleklassen skulle ta med sig historien om sitt namn skrev jag så här.


Historien om hur Linnéa Axberg fick sitt namn.
Mamma ville att jag skulle heta Philippa för då skulle hon kunna kalla mig för Pippi. Hon trodde att jag skulle bli en vild liten tjej. Pappa ville så gärna att jag skulle heta Evelina, för det tyckte han så mycket om.
Men de var ju tvungna att komma överens och då hittade de ett tredje namn: Linnéa. Och så kom jag till slut ut – två veckor senare än jag skulle – för jag gillade att ligga i mammas mage.
När de först såg mig tänkte de: Är det där verkligen en Linnéa? Hm, vi får nog vänta en vecka innan vi bestämmer oss.
Mamma och pappa väntade med att skicka in papper på mitt namn och sen tittade de noga på mig igen.
Andra veckan: Är det här en Linnéa? Hm, kanske inte riktigt. Min mamma och pappa väntade en vecka till.
På tredje veckan tittade de riktigt noga på mig och ställde sig frågan: Är det här en Linnéa?
Och, ja, jag var en Linnéa. Äntligen fick jag mitt namn. Men jag visste ju hela tiden att jag hette Linnéa. Det var bara mamma och pappa som inte förstod.

När jag döptes fick jag namnet Linnéa Evelina Kristina. Linnéa är mitt tilltalsnamn – det jag kallas för. Namnen Evelina och Kristina har jag efter både min mammas farmor och pappas mormor. Så de namnen är släktnamn.
Under dopet ropade min bror ”prinsessa” precis samtidigt som prästen sa mina namn – så, egentligen heter jag ju det också.

Hälsar Linnéa Evelina Kristina ”Prinsessa” Axberg


pippi

Läs mer