Det är verkligen laddat. Att vuxna tar medicin är inte lika laddat som när barn skall ta.
Jag har varit med i en föräldragrupp i många år nu och medicin är ett hett ämne att diskutera. Det finns de där medicin faktiskt inte hjälper och det finns de där det varit enda sättet att få en fungerande vardag. Men medicin är inte svaret på alla svårigheter – det är början till en behandling. För utan annat stöd som finns i skola och i hemmet så är det bara en droppe i havet. Behandling behöver göras på så många fronter.
Vi vågade knappt testa medicin och vi kände oss som skurkar. Vi hade en god dialog med BUP där vi sa till dem att om vi upplevde att vår son blev ”knasig” eller personlighetsförändrad så tänkte vi sluta med detsamma. Och det tyckte de med. Den effekt som vår son fick var fantastisk. Inga biverkningar heller. Helt plötsligt kunde han sortera tankar, komma ihåg vad som hände nyss och vredesutbrotten klingade av. Vilket möjliggjorde även kamratskap och nya upptäckter i världen. Att kunna gå på restaurang, bio och teater.
Negativ mot eller orolig för ADHD-medicinering? Läs denna artikel, den är väldigt lång men tar upp många olika faktafel som ofta lyfts fram istället för alla fördelar som också finns. Utdrag ur artikeln:”Consider the side effects of not medicating ADHD at all: Higher-than-average rates of school dropout, car accidents, brain injuries from too-risky sports and other accidents, under- and unemployment, divorce, bankruptcy, job termination, absentee parenting, and incarceration. It’s estimated that about half of our prison population has untreated ADHD.”
Ungefärlig översättning: ”Uppmärksamma de eventuella biverkningar av att inte medicinera ADHD alls: De är fler än genomsnittet som har studieavbrott, bilolyckor, hjärnskador från alltför riskfyllda sporter och andra olyckor, brist på sysselsättning och arbetslöshet, skilsmässor, konkurs, uppsägning från arbete, frånvarande föräldraskap och fängelse. Det uppskattas att ungefär hälften av våra fångar har obehandlad ADHD. ”
