Jag kommer ihåg lyckan av att få mitt första barn. Allt skulle bli så fantastiskt och gulligt och superduperlyckligt.
Men nej – det blev inte riktigt så där fluffigt som jag hade tänkt mig.
Det visade sig nämligen att vår son inte ville sova.
Alls.
De två första åren sov han aldrig mer än 3 timmar i sträck. Varje gång han vaknade skulle han leka. När som helst och hur som helst. Det kunde vara mitt i natten och flera gånger per natt. Outtröttlig var han. Och alltid skitglad!
Jag och min man diskuterade om vi skulle skilja oss – så att vi kunde sova varannan vecka. Vi tyckte det verkade vara en bra idé. Vi kanske var lite trötta…
Sen kom vi på att vi kunde ju dela upp det varannan vecka UTAN att skilja oss.
Då gjorde vi så istället : )
