Jag och Victor har haft ”ansiktstid” sedan hösten 2009 – och det ger magiska resultat.

Vad är då ansiktstid? Kortfattat: det är en social träning att säga snälla, generösa vackra saker till varandra under tiden man har ögonkontakt. Ofta har man inte ögonkontakt med sina barn när man läser, tittar på tv/film, när man leker…man tittar mer på sina händer eller fötter…

Det fanns en tid när Victor inte fick höra ett vänligt ord på flera dagar. Det bemötte han på samma sätt. Han fick helt enkelt inte lära sig att han var bra, han kunde inte heller ta emot att någon var vänlig (han blev misstänksam).Han kunde inte heller förmedla något positivt till någon annan – eftersom han inte visste vad han skulle säga.

Så, en morgon bestämde jag mig för att jag och Victor skulle ha ett härligt avsked innan skolan, en bra start på dagen genom att ha 5 min ansiktstid. I början var det jättesvårt – att sitta still – att ta emot komplimanger – att komma på bra saker att säga och att mena det. Men till slut blev det som rinnande vatten.

Om vi nu för tiden är stressade och glömmer bort ansiktstid…då påminner Victor direkt. Han vill ha sin ansiktstid. Med glädje.

Ja, det är inte bara Victor i familjen som får det – även lillasyster får det och hon blir helt euforisk, ler och åmar sig och vet inte vart hon skall ta vägen! Fantastiskt att se!